Åh, vad härligt det känns att äntligen släppa in en häst i hjärtat igen. Jag har insett att jag inte sviker Lorden bara för att jag släpper in en annan häst. Lorden kommer inte heller att få mindre plats för det, jag har verkligen börjat förstå det nu. När Trisse gnäggar och kommer fram i hagen smälter mitt hjärta. Han är så fin! När Trisse har fått mat och vill ha mer biter han mig i luvan på jackan och ser så härligt busig ut i ögonen, då smälter jag!